Blogg listad på Bloggtoppen.se

En solig dag i april - En aktivists resa

Jag hade precis avslutat ett samtal i telefon med en vän och konstaterat, ngt måste göras! Någon måste väcka det Svenska folket!

 

Samma kväll hade vi en liten middagsbjudning hemma i vårt nybyggda hus och efter ett par öl började två av gästerna att diskutera politikers sätt att hantera invandringsfrågan. Frågeställningarna bollades fram och tillbaka över bordet och samtliga verkade överens, men det konstaterades också: – Säger man så blir man ju utpekad som rasist!

 

Lite provokativt frågade jag: Är det brist på fantasi eller brist på mod som utgör det största problemet? Svaret jag erhöll var att modet var det inget fel på men vad skulle man göra?

 

Jag bad dem att ge mig en vecka att lista aktiviteter vi faktiskt kunde göra tillsammans för att om inte annat lätta på den frustrationen vi alla kände. Jag bad dem också att behålla modet och viljan även efter ölen gått ur kroppen.

 

Efter en vecka presenterade jag ett par enkla förslag bestående av:

- Enkel webb/blogg Sverigefidelis.blogg.se

- Flygbladsutdelning – Informationsspridning

- Aktivistnätverk

- Fond/sponsring

 

Jag avslutade med en citat som jag burit med mig genom hela livet för att symbolisera våra steg:

 

 

”It is not the critic who counts: not the man who points out how the strong man stumbles or where the doer of deeds could have done better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood, who strives valiantly, who errs and comes up short again and again, because there is no effort without error or shortcoming, but who knows the great enthusiasms, the great devotions, who spends himself for a worthy cause; who, at the best, knows, in the end, the triumph of high achievement, and who, at the worst, if he fails, at least he fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who knew neither victory nor defeat.”

 

 

Detta var allt jag satte upp och efter en vecka hade vi gjort våra trevande försök att dela ut lite flygblad, vi hade skrivit något inlägg på bloggen och vi var 4 personer som ville hjälpa till.

Nu dryga 4 månader senare har vi delat ut över 17.000 flygblad, skrivit ut 22.000 flygblad (en hel del har skickats ut i landet)

 

- Vi har skrivit ett par inlägg i veckan på bloggen

- Vi har en egen proffsskrivare som skriver ut 1A4/sekund

- Vi har fria papper via sponsring

- Vi har en brevbärare med specialuppdrag:-), särskilda brev till särskilda adresser.. Inte minst ganska roligt.

- Vi har hållt 3 torgmöten

- Vi är nu 30 personer med olika roller

 

 

Vi skickar hundratals färdiga flygblad till nya aktivister runt om i landet varje vecka

Jag grämer mig allra mest för att inte ha haft kameran med då vi lappade ca 1500 bilar i Arninge, Täby eller likaså Kistamässan under Villamässan med 2500 flygblad.

 

Under arbetet kom vi tidigt i kontakt med Cavatus på http://aktualia.wordpress.com/flygblad och vi började byta massa idéer fram och tillbaka och det blev tydligt att han bäst kunde tillhandahålla vattenhålet där vi tankade nya flygblad, för att återigen bege oss ut på fältet.

 

Kvalitén på det utdelade materialet har succesivt förbättrats och nu finns här riktigt bra flygblad i alla valörer och med inriktning mot differentierade målgrupper.

 

 

Kontakt med en förebild

Jag fick inspiration till vårt runda bordsamtal av Jan Millds, Blågula frågor och jag bestämde mig för att ta direktkontakt med honom.

 

Jan Milld hade under vårt arbete varit djupt engagerad i att framställa vitboken – Mångkulturellt facit och ur detta arbete uppkom också TABLOIDEN!

 

 

Tabloiden är det enskilt bästa jag som aktivistledare någonsin har delat ut till hushåll. Hushållsutdelning är enligt min erfarenhet det absolut bästa eftersom området för vår regimkritik kräver lugn och ro för mottagarna.

 

En fullspäckad informationstidning av detta slag skrämmer slag på många människor om det delas ut på stan.. Mer eller mindre ser människor ut som om de håller i en bomb och man kan se paniken i deras ögon.

De ser ut ungefär som om de läste en porrtidning och inbillade sig att frugan strax skulle dyka upp. Jämför med intresset för SD´s politik i relation till hur få som ens vågar gå och besöka dem på ett torgmöte.

 

Rädslan är obefogad för det allra mesta. Ju fler vi blir desto starkare blir vi.

Vi är nu en kraft i Sverige och hela etablissemanget känner av vår beslutsamhet och de är mycket nervösa.

 

 

Trots min porrtidningsliknelse ovan så har jag nog aldrig upplevt så mycket positivt från folk i såväl stugor som lägenheter. Mest av allt minns jag en dam i 70 års åldern som sprang ut på balkongen och ropade:

- Tack så mycket för Er insats, tack för att Ni finns. Det var rätt information ocksååå!

En annan pensionär frågade mig om valsedlar:-)

 

Glädjen över att faktiskt gå ifrån ett samtal under alkoholpåverkan till att faktiskt göra något reellt åt saken är obetalbar.

 

När valdagen är här då vill jag känna samma stolthet sak som jag vill känna då mina barn växer upp:

 

 

- Jag har varit inne i arenan och jag gjorde så gott jag kunde

 

Ceasar – Aktivistledare

 

dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd

svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen

expressen, gp, gp dn, dn, dn, dn, dn, dn, fria tider, fria tider, svd, svd, svd , svd, svd, ab, ab, ab


Kommentarer
Postat av: Ja du Ceasar...

...du är allt sannat än en syltrygg, respekt!

2010-08-31 @ 20:27:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0