Allas lika värde af Julia Caesar
Här kommer hon i ett par valda delar av den senaste krönikan:
af Julia Caesar ©
”Allas lika värde” låter bra. Verkligt ädelt och solidariskt. Tanken att alla människor är likadana, lika mycket värda och har samma rättigheter omfamnas i dag lika hett av borgerliga partier som av vänsterinriktade. Det är en utopi lika vacker som de flesta andra, men likafullt – en utopi. Mot bättre vetande och i strid med all historisk erfarenhet tävlar de sju riksdagspartierna om att driva Sverige vidare på en sviktande genomrutten botten av tomma ord. Men luftpastejer har aldrig varit någon hållbar grund för samhällsbyggen. Floskler som talet om ”allas lika värde” har lett landet in i en utdragen självmordsprocess. Sveriges och befolkningens bästa offras för en uppenbar lögn som eroderar landet inifrån.
Dogmen om ”allas lika värde” är en konstruktion sprungen ur kommunistiska diktaturer. I Stalins Sovjet, Maos Kina och östtyska DDR trodde man sig kunna skapa ”Den nya människan”, liktydig med hjärntvättade och lydiga kommunister som blint lydde staten. Barn sågs som en råvara tillhörig Staten och Partiet. Mjuka som vax skulle de formas för att tjäna kommunismen.
Med totalitära diktaturers utbud av maktmedel som skräck, tortyr och våld försökte man utplåna den mänskliga naturen och betvinga universella mänskliga drivkrafter som självbevarelsedrift, överlevnadsinstinkt, egoism, ägandebegär och strävan efter individuell lycka och framgång. Men inget av de politiska experimenten har någonstans eller någonsin i världshistorien ens med hjälp av massmord och totalitärt tvång lyckats ändra människans natur eller utifrån sina utopier bygga jämställda och demokratiska samhällen.
Vi föds varken lika eller med lika värde
Vi föds inte alls lika. Det har Steven Pinker, professor i psykologi vid Harvard University, visat i sin mycket uppmärksammade bok ”Ett oskrivet blad: och andra myter om människans natur” (The Blank Slate).
Redan från befruktningen är vi utrustade med olika genpaket som programmerar vår begåvning och våra olika karaktärer, och alltifrån födseln formas vi av den familj, det samhälle och den kultur där vi växer upp och lever våra liv.
Vi föds inte heller med samma värde. I majoriteten av jordens länder, framför allt muslimska men även i det sekulära Kina, är flickor och kvinnor värda långt mindre än pojkar och män. Miljoner flickfoster aborteras, och nyfödda flickebarn dödas.
Kvinnans värde är i vissa kulturer inte mycket större än värdet av boskap. Det är enbart som hushållerska, sexslav och avelsdjur att fritt förfoga över som hon har ett existensberättigande. Sjuka och handikappade värderas lägre än friska och välskapta i de flesta kulturer.
Om vi utgår ifrån att barn föds med ”lika värde” i jämlikhetens förlovade land Sverige så sätter devalveringen igång omedelbart efter födseln, både genom individens egen försorg och hans/hennes familj. En flicka som föds i en muslimsk familj i Sverige har – trots alla politiska jämlikhetsintentioner – med kulturellt betingad automatik en avgjort mer begränsad framtid än en pojke som föds i samma familj.
Vad är en storljugande politiker värd?
Innan vi oreflekterat säger ja och amen till dogmen om ”allas lika värde” kan vi ställa oss några frågor:
• Är en pedofil som har våldfört sig på småbarn lika mycket värd som den som uppfann penicillinet?
• Är en massmördare lika värdefull som en läkare som räddar liv?
• Är en storljugande politiker värd lika mycket som en hederlig dagisfröken?
• Är en människa som uteslutande begår onda gärningar lika mycket värd som någon som försöker göra gott och undviker att medvetet skada någon?
Talet om “allas lika värde” är en fet lögn som saknar historisk relevans och enbart tjänar syftet att dämpa våra politiska företrädares högst berättigade ångest över det samhälle de har skapat.
Julia skriver längre ned i sin fylliga krönika:
”Mohammed ska ha jobbet”
”Invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden” är en vanlig klyscha. Ingen forskning har hittills kunnat visa att det är sant. Verkligheten är istället att invandrare i allmänhet trots positiv särbehandling har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden, därför att deras utbildning och kompetens alltmer sällan matchar en högkvalificerad arbetsmarknads behov. Det gäller i synnerhet de stora grupper av analfabeter som Sverige tar emot.
Av dem som har kommit från Irak är fortfarande 73 procent av kvinnorna och 60 procent av männen arbetslösa efter tio år i Sverige. (Källa: Katarina Gunnarsson, Studio Ett i radions P1). Endast 35 procent av männen och 20 procent av kvinnorna från Irak, Afghanistan och Somalia har någon sysselsättning över huvud taget, vilket innebär att de arbetar minst en timme per vecka.
Dåvarande integrationsminister Mona Sahlin (s) lade 1999 fram ett betänkande med en titel som var en order, ”Acceptera!”. Begreppet ”etnisk kompetens” lanserades. Mona Sahlin uttryckte det så här:
”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. Det ska räknas som ett plus att ha en annan etnisk bakgrund än den svenska.”
I praktiken innebar detta att ansvaret för att reda upp följderna av invandringspolitiken vältrades över på arbetsgivarna. De nya påbuden innebar också att det är fritt fram att diskriminera svenskar i arbetslivet.
Den borgerliga alliansregeringen har fortsatt på den inslagna socialdemokratiska vägen genom att 2007 införa så kallade instegsjobb för invandrare, där staten står för 75 procent av lönen. En kostnad på 400 miljoner kronor per åt, totalt 1,2 miljarder, fram till i år. Trots de mycket generösa villkoren har initiativet blivit ett fiasko. Det tillstår statsminister Fredrik Reinfeldt, dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och integrationsminister Nyamko Sabuni i en debattartikel i Dagens Nyheter den 30 januari 2008.
Bara något hundratal invandrare har kommit ut i arbete, och en förkrossande majoritet är män. Kvinnorna nås inte av satsningen. Hur projektgrupper med jämställdhetsambitioner ska kunna ändra på det återstår att se. En uppenbar risk är att de blir ett självändamål som bara ger ett uppsving för Gevalia och Löfbergs Lila.
Slutligen väljer jag hennes avsnitt då hon beskriver Svenska politikers prioritering, betänk nu.. Allas lika värde
Äldre får inte kosta
Fler exempel: De så kallade ”ensamkommande barn” som kommer till Sverige drar minst sagt uppseendeväckande kostnader. Varje ung man kostar 57 000 kronor i månaden. På ett år 684 000 kronor plus de 500 000 som den mottagande kommunen får per plats. Summa cirka 1,2 miljoner per yngling och år. Personaltätheten ligger i allmänhet på en anställd per yngling. Det ger en kostnad i nivå med de allra dyraste säkerhetsplatserna inom kriminalvården.
Den 31 oktober 2009 fanns 1 479 ”ensamkommande barn” inskrivna på olika boenden runtom i Sverige. Det är en årskostnad på en miljard 11 miljoner 636 000 kronor. Med det statliga grundbidraget på 500 000 kronor inräknat blir det en kostnad på drygt 1,75 miljarder per år bara för dessa 1 479 ungdomar. Under 2010 beräknas det komma 3 000, alltså mer än dubbelt så många. Då stiger kostnaden till 3, 6 miljarder. Per år.
Ställ den kostnaden och den personaltätheten mot motsvarande inom äldreomsorgen, där en ensam anställd ofta ska klara vården av flera tiotals hjälpbehövande äldre vårdtagare. Ställ sedan frågan om det är en rimlig prioritering av hur allmänna medel ska användas i ett så kallat välfärdssamhälle.
Asylsökande betalar bara 50 kronor för läkar- och tandläkarbesök. För svenskar kan åtminstone tandläkarkostnaderna handla om många tusenlappar.
Det senaste året har flera mångmiljonbedrägerier avslöjats där hela familjer, samtliga från Irak, har lurat till sig enorma summor pengar från Försäkringskassan genom att någon i familjen har spelat handikappad och resten anställts som personliga assistenter. I två av fallen har bedragarna avslöjats genom aktiviteter som knappast låter sig förenas med svåra funktionshinder.
Samir Husein Ali Ehsan, irakisk medborgare, född 1976, mer känd som ”Kaninmannen”, ertappades när han dansade med en Lisebergskanin i nöjesparken Liseberg i Göteborg förra sommaren. ”Kaninmannen 2”, irakiern Ali Rahdi Raheema al-Mozani, påstod sig vara CP-skadad men deltog utan problem i en bordtennisturnering.
Är det någon som tror att Försäkringskassan skulle låta sig föras bakom ljuset av svenskar som tillskansar sig i storleksordningen 5-6 miljoner genom spelat funktionshinder?
Glöm inte att läsa Julia Caesar krönika i sin helhet:
mvh Ceasar
dagen, dagen, dagen, gp, gp, blt
svd, svd, svd, svd, dagendn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, dn, dn, aftonbladet
expressen, expressen, expressen, sydsvenskan, sydsvenskan
gp, gp, gp, gp, dn
